EU

EU har under de senaste åren visat ett allt större intresse för rymdteknikens olika användningsområden och när Lissabon-fördraget trädde i kraft den 1 december 2009 fick EU mandat att utveckla en europeisk rymdpolitik. Så här står det i artikel 189 i Lissabonfördraget:

1. Unionen ska utarbeta en europeisk rymdpolitik för att främja vetenskapliga och tekniska framsteg, industriell konkurrenskraft och genomförandet av unionens politik. I detta syfte får unionen främja gemensamma initiativ, stödja forskning och teknisk utveckling samt samordna de nödvändiga insatserna för att utforska och utnyttja rymden.
2. För att bidra till att förverkliga de mål som avses i punkt 1 ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet föreskriva de åtgärder som behövs och som kan få formen av ett europeiskt rymdprogram; dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar.
3. Unionen ska upprätta alla lämpliga kontakter med Europeiska rymdorganisationen.
4. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av övriga bestämmelser i denna avdelning.

EU samarbetar redan idag nära med Esa. Detta regleras sedan 2004 i ett ramavtal. I de gemensamma projekten fördelas rollerna så att EU fokuserar på användningen av tekniken för olika samhällstillämpningar och Esa ansvarar för utvecklingen av rymdsystemen. Esa och EU samarbetar främst i två stora gemensamma projekt Copernicus och Galileo.

EU är också intresserade av området som kallas rymdlägesbild (Space Situational Awareness, SSA) som handlar om att hålla koll på situationen i rymden så att inte satelliter krockar med varandra eller slås ut av solstormar. EU har ett stödramverk för att övervaka situationen i rymden (Space Surveillance and Tracking). Utforskning av rymden är ett annat område EU är intresserat av.

Inom rymdtemat i EU:s ramprogram för forskning och utveckling är rymd ett särskilt tema. Fjärranalystillämpningar och rymdens utforskning  har hittills varit prioriterade delar.

Budgeten för rymdtemat ökar hela tiden. Merparten används som ett bidrag till Esa för att genomföra upp­handlingar av satelliter och markstationer samt inköp av de satellitdata som behövs för att utveckla fjärranalysbaserade produkter och tjänster.

 

Copernicus

Copernicus. Bild: ESA

Copernicus är ett samarbetsprojekt mellan EU och Esa. Copernicus skall ge Europa en egen möjlighet att övervaka jordens miljö. Fjärranalyssatelliter skall göra en stor del av arbetet men också samverka med mätningar på marken. Copernicus skall följa miljöhot som vatten- och luftföroreningar, klimat- och vegetationsförändringar och oljeutsläpp till havs. Dessutom skall  Copernicus ge information vid extrema väderhändelser, som översvämningar och svåra stormar. På säkerhetsområdet ska Copernicus underlätta bevakningen av EU:s gränser till lands och till sjöss.

På EU-kommissionens uppdrag bygger Esa sex satellitsystem med olika uppdrag som ska förse  Copernicus med data och tjänster. Tjänster inom land- och havsmiljö samt för riskhantering vid katastrofer, fungerar redan.

Läs mer på Copernicus webbplats. 

Galileo

Teckning av Galileo-satelliterna. Bild: ESA/J.Huart

Esa och EU utvecklar gemensamt satellitnavigeringssystemet Galileo. Det mest kända systemet av detta slag heter GPS, Global Positioning System, ett system som byggts upp av det amerikanska försvaret. Det finns också en rysk motsvarighet som kallas GLONASS. Navigering med hjälp av satellitsystem kan till exempel användas i flygplan, bilar och båtar.

De två första operationella Galileosatelliterna sändes upp i oktober 2011 och nya satelliter sänds upp varje år. Galileosystemet kommer att bestå av ca 30 satelliter.

Läs mer om Galileo på Esas webbplats 

Senast uppdaterad: 19 oktober 2017