Det svenska rymdprogrammet genomförs till största delen i internationellt samarbete, främst inom ramen för det europeiska rymdorganet ESA, European Space Agency. Cirka 65 % av Rymdstyrelsens budget läggs på projekt som utförs inom ESA.
ESA startades 1975 då man slog samman två tidigare samarbetsorgan: ESRO (rymdforskning) och ELDO (raketutveckling). Sverige har varit medlemmar sedan första början. ESA:s syfte är att främja vetenskapligt och teknologiskt rymdsamarbete i Europa genom att utarbeta och genomföra en långsiktig europeisk rymdpolitik, ta fram europeiska program, samordna medlemsländernas rymdprogram och utarbeta en industripolicy. Enligt ESA:s konvention måste ESA:s program ha fredliga ändamål.
ESA har ca 2000 anställda och lika många heltidsanställda konsulter. Den årliga budgeten är ca 3 miljarder euro. ESA har 19 medlemsländer: Belgien, Danmark, Frankrike, Finland, Grekland, Holland, Irland, Italien, Luxemburg, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Österrike och Rumänien. ESA har även ett avtal med Kanada om nära samarbete.
ESA:s program utgörs dels av det obligatoriska grund- och vetenskapsprogrammet, där länderna bidrar med en bestämd andel (Sverige just nu med 2,64%), dels av frivilliga program. Frivilliga program finns inom följande områden: jordobservation, navigering, telekommunikation, mikrogravitation, utforskning, bärraketer, teknologi och Internationella rymdstationen (ISS).
I frivilliga program får länderna själva bestämma hur mycket pengar de vill satsa. Därför går länderna in med andelar som motsvarar förväntat utbyte. En stor del av utbytet är den nytta ländernas forskare och andra användare kan få av satelliterna. En annan form av utbyte får man i form av industrikontrakt och möjligheter till efterföljande produktion. ESA tillämpar nämligen ett så kallat georetursystem, vilket innebär att de pengar medlemsländerna satsar i ESA skall komma tillbaka till respektive land. Cirka 80-90 % av satsningarna kommer tillbaka till länderna, resterande används till ESA:s overheadkostnader.
Sveriges bidrag till ESA återgår således till Sverige i form av industriuppdrag, långsiktig kunskapsuppbyggnad och tillgång till internationella data och forskningsresultat.
ESA har sitt säte i Paris och större tekniska anläggningar i Noordwijk (Nederländerna), Darmstadt (Tyskland) och Frascati (Italien). Uppsändningsplatsen för den europeiska Ariane-raketen ligger i Kourou (Franska Guyana, Sydamerika) och drivs gemensamt av ESA och Frankrike. Hemmabasen för den europeiska astronautkåren ligger i Köln. ESA har även några mindre anläggningar, en av dessa är Salmijärvi utanför Kiruna som används för att kommunicera med och ta ner data från ESA:s jordobservationssatelliter.
Besök ESA:s webbplats
