Nyhetsbrev 5, STS-128

Houston, 2008-10-01

 

Hej rymdvänner,                               

Det har bara gått drygt en vecka sedan jag skrev sist, men det har hänt väldigt mycket. Världsekonomin, och USA:s ekonomi i synnerhet, står på fallrepet (om man ska tro en del medier) samtidigt som en intensiv och intressant presidentkampanj går in i slutspurten här. En mer nyhetsintensiv period har knappt förekommit i USA. Därmed kom också Houstons och Texas problem efter orkanen Ike ganska mycket i skymundan. Fast nu börjar staden äntligen bli hyfsat normal. Men många trafikljus fungerar ännu inte vilket ökar bilköerna under rusningstrafiken och runt 50.000 människor saknar el fortfarande. 
Kamerainsruktör Paul Reichert visar mig hur Nikon D2XS fungerar. © Fuglesang

För vår del så fick vi äntligen bort de nerfallna träden i helgen. Rutger började skolan igen i måndags och samma kväll fick vi till slut tillbaks Internet och telefoni också. Och budgetproppen har släppts i Sverige.

Dale, vår ”training manager”, verkar vilja ta igen den missade träningstiden omgående. Den här veckan har jag 25 timmars schemalagd träning och dessutom ska man hinna med gymmet ett par gånger samt hantera allt administrativt arbete.
Det har varit lektioner om fotokamera och videokamera, genomgångar av luftslussen och bultdragaren (PGT – Pistol Grip Tool) för rymdpromenaderna samt hur vi hanterar påfyllning av syre- och kvävgas till rymdstationen från rymdfärjan. 

 
Danny provar bultdragaren (PGT:n) under överinseende av instruktörer.© Fuglesang

När jag flög med STS-116 så använde vi mestadels digitalkameror av modellen Kodak 760, men vi hade också med en Nikon F5 för filmbilder. Nu ska vi istället flyga med Nikon D2XS som har dubbelt så många pixlar (ca 12 M), den är mycket ljuskänsligare (klarar upp till ISO 800 utan problem) och kan ta upp till fem bilder i sekunden, mot 760:s en bild per sekund. Sannolikt flyger vi igen filmbildskamera alls.
 
Det är fantastiskt vad snabbt den digitala tekniken går framåt!
Med D2XS:n borde jag kunna ta bättre bilder av både norrsken och Sverige nästa gång .J

Danny och Jose med sin fru Adela på hennes restaurant Terra Luna. Vi åt lunch där i dag mellan två långa lektioner om rymdstationens luftsluss © Fyglesang

Men vår flygning har drabbats av försening. I helgen gick en dataöverföringslåda på rymdteleskopet Hubble sönder och mycket snabbt bestämde man att skjuta på STS-125 (rymdfärjeflygningen till Hubble) till åtminstone februari för att även kunna byta ut den felande lådan under denna sista flygning till Hubble.
Egentligen är det ett ganska naturligt beslut. Att byta ut lådan är i sig inte speciellt svårt – 1-2 timmar under en rymdpromenad – men det tar tid att få fram en ny låda.
Nu börjar diskussionerna om hur man smartast ska möblera om i rymdfärjeprogrammet så att det passar in med flygningarna till ISS nästa år. I november flyger STS-126 till ISS och där blir det inga ändringar, men sedan står STS-119 på tur i februari.
Det är möjligt att det är bättre att behålla den ursprungliga planen och skjuta på Hubbleflygningen ytterligare, till en period mellan mars och maj då det av olika skäl ändå är svårt med flygningar till ISS.
 
I hela det här spelet ingår också hur man blandar och ger de tre rymdfärjor som finns kvar: Atlantis, Discovery och Endeavour. Atlantis är nu utrustad för Hubble, så det kommer man inte att ändra. Men när Atlantis startar mot Hubble måste det finnas en annan rymdfärja klar för start på den parallella startplattan. Det är ett säkerhetskrav efter Columbiaolyckan 2003.

Två rymdfärjor utrullade samtidigt på de två startplattorna.  ©NASA

Om Atlantis skadas så att den inte kan återvända till jorden ska den andra färjan kunna skickas upp snabbt och rädda besättningen ombord.

De rymdfärjor som flyger till ISS kan stanna där under lång tid medan en annan rymdfärja görs i ordning för en räddningsaktion och därför är det i dessa fall inte så tidskritiskt. För STS-125 var allt så långt kommet att två rymdfärjor hade rullats ut och stod samtidigt på de två startplattorna (se bild), något som inte har skett på mycket länge. Det är m.a.o. mycket möjligt att vår flygning STS-128 inte bara blir uppskjuten (de allra första uppskattningarna talade om tidigast september), men också att det blir med någon annan rymdfärja än Atlantis. Och det tycker jag vore kul, för då blir det tämligen säkert tre-fyra dagar till i rymden och troligen fler rymdpromenader också.

Kina har genomfört sin tredje bemannade rymdfärd och den första rymdpromenaden. Promenaden var visserligen kort, cirka tjugo minuter, med det är ändå en fantastisk prestation. TV-bilder från rymdpromenaden har analyserats och visar att den kinesiska rymddräkten Feitain är väldigt lik den ryska Orlan. Kina jobbar sakta men säkert mot att öka sin närvaro i rymden. Nästa steg är ett litet mini-laboratorium till vilken de sedan ska docka sin bemannade farkost Shenzhou. Därefter följer ett större rymdlabb och på sikt talar de om att skicka kineser till månen.

En annan rymdframgång stod det helt privata företaget SpaceX för. De lyckades skicka upp sin helt egenbyggda raket Falcon 1 i rymden och i bana runt jorden. Efter tre misslyckade försök var det en fantastisk framgång för detta lilla företag med bara 500 anställda. De hoppas att inom något år visa att de kan skicka lastfartyg till ISS och de talar t.o.m. om att bygga bemannade fartyg som ska kunna ta upp till sju personer till rymdstationen. Kanske står vi på randen till ett genombrott för privata företag i raketbranchen – både bemannade och obemannade.

ESA hade också en framgång häromdagen, fast omvänd. Efter ett halvår i rymden – mesta tiden dockad till ISS – så avslutades flygningen med den första ATV:n (Automatic Transfer Vehicle) Jules Verne. Det blev en spektakulär men fullt kontrollerad nedtagning och förbränning av farkosten i atmosfären. Det fångades på video också: http://www.esa.int/SPECIALS/Operations/SEMSB76EJLF_0.html

Hela ATV operationen har varit mycket lyckad och visar att Europa har kunnandet och möjligheter i rymden. Om bara viljan finns, kan vi snart göra allt vad kineserna redan gör. Inom ESA har man arbetat fram ett mycket intressant förslag om hur Europa skulle kunna bygga en bemannad farkost på 10-12 års sikt. Visserligen lite för långsamt, enligt min åsikt, men ändå vettigt. I november möts ESA:s rymdministrar och då får vi se hur det går med förslaget. Kommer Sverige att stödja det?

Budgetproppen är en stor besvikelse för rymden i Sverige. Jag har inte kunnat sätta mig in så mycket i den ännu, men det verkar vara nerdragningar, förutom 20 Mkr extra till den rena rymdforskningen. Det bådar inte gott för svensk rymdindustri, det finns risk att investeringar går förlorade och man frågar sig hur vi ska kunna vara med på nya spännande och utmanade rymdprojekt. Projekt som stimulerar ungdomar till teknikyrken, utvecklar ny teknik och gynnar utveckling av svensk högteknologisk industri. Allt det som är av stor vikt för landet. Med nuvarande budget krymper chansen att vi emellanåt kan känna oss stolta över att något svenskt flyger i rymden. Men som alltid är jag optimist och hoppas att det ordnar sig, fast lite hjälp från här och var kan nog behövas!

Hälsningar,

Christer

 

Senast uppdaterad: 24 april 2009