Nyhetsbrev nr 6

Houston, 21/9/2002

Hallå!
 
Det verkar som om årets fantastiska sommar i Sverige börjar ta slut — till slut. Fast det är väl knappast någon som kan klaga över det. I Houston har vi fortfarande över 30 grader för det mesta på dagarna, men snart blir det skönare väder. Efter mina sex år här har jag lärt mig att oktober och november är den bästa tiden på året.

I går gjorde vi en av de mest spektakulära övningarna under hela träningstiden. Övningen gällde fallskärmsuthopp ur rymdfärjans sidolucka följt av landning i vatten och hur man därefter ordnar med den lilla flotte man har med sig i nödutrustningen. Nu gjorde vi dock inte övningen helt på riktigt, utan istället höll vi till i NBL-poolen och övade i två etapper
 
NBL-poolen ©C. FuglesangRymdfärjan byggdes inte för fallskärmsutrymning men efter Challenger-olyckan 1986 så hittade man på ett system för att kunna klara av uthopp. Problemet är att rymdfärjan flyger med hög fart (som långsammast ungefär 350 km/tim) och hoppar man direkt från luckan så skulle man krossas mot vingen. Därför har man konstruerat en balk som monteras i taket i kabinen före start och landning. Balken skjuts ut ett par meter genom sidoluckan som sprängs bort inför en eventuell utrymning. Innan man hoppar ut kopplar man en ring på fallskärmsselen till en ring som löper längs balken. På det viset fångas man inte direkt av fartvinden utan man kommer ut och förbi vingen.

I poolen tränade vi på att koppla upp oss till balken och att hoppa ut på rätt sätt, vilket sker genom att volta sig ut (se videoklipp 1 nedan). Vi gjorde det ett par gånger vardera. Därefter blev vi upphissade några meter i fallskärmsselen, för att simulera fallet ner i vattnet.

— Kontrollera fallskärmen, stäng visiret på hjälmen (man har en egen liten syrgastub i rymddräkten som räcker ca 10 minuter).
— Dra i snabbuppblåsningen av flytringen som sitter runt kroppen under armarna.
— Håll ihop benen, tårna nedåt, titta mot horisonten och var beredd att koppla bort fallskärmen direkt efter nedslag!
— Klick, och stort plask en bråkdels sekund senare. (se video-klipp nr. 2). 

 Efter fallet ner i poolen släpade dykare in oss under en fallskärmsduk och så fick man leta sig fram under den. Därefter gällde det att försöka ta sig upp i gumminflotten. Det är en miniflotte som finns i ett inbyggt nödutrustningspaket i fallskärmen. Flotten blåser upp sig automatiskt när den kommer i kontakt med vatten. Men det är inte helt lätt att ta sig upp i den, inte ens i poolen, så det måste vara verkligt svårt ute på havet. Men det gick och väl i flotten övade jag på radion, länspumpen, nödraketer och annat som finns med. Jag drack t.o.m. en av vattenpåsarna.

Planen för utrymning av rymdfärjan börjar vid en höjd av 15 km. Befälhavaren slår på autopiloten och alla förbereder sig genom att stänga visiret, slå på sina egna syrgastuber och koppla loss sig från sätena. Efter evakuering av kabinens atmosfär så sprängs luckan bort vid 9 km höjd (om det skulle behövas vid vår återkomst så är det jag som får den tvivelaktiga äran att göra detta). Sedan är det bara att hoppa, en i taget. Huvudfallskärmen öppnas vid 4.2 km höjd men bromsar bara till en fart av 8 m/s, vilket motsvarar ett hopp från andra våningen, därför planerar man bara uthopp över havet.

Sedan min förra rapport har Beamer och jag också gjort vår första ”körning” (direktöversatt från engelskans ”run”) med rymdpromenadsdräkterna i poolen. Dräkten heter för övrigt EMU, Extravehicular Mobility Unit, (vilket jag tycker låter bra mycket torrare än namnet på den ryska dräkten: Orlan, som betyder örnen). Vår körning var inte en officiell träning enligt träningsschemat utan ett utvecklingstest där vi provade några av de svårare momenten som vi kommer att ställas inför under rymdpromenaderna. Men all träningstid som vi kan få med dräkterna på i vatten är välkommen. Jag tror att en del moment kan bli riktigt knepiga, men det blir många tillfällen att återkomma till det framöver.
 
 
Slutligen verkar det som om vi snart får ett nytt officiellt startdatum. De som planerar för rymdstationen har föreslagit den 24 juli nästa år. Därmed inte sagt att det inte kan ändra sig igen, det är trots allt det mest troliga. Nu närmast väntar vi dock på starten av STS-112/ISS-9A som sker 2 oktober, om vädret tillåter och inga nya tekniska problem tillstöter. Vad gäller rymdstationen följer därefter STS-113/ISS-11A i november, STS-114/ISS-ULF1 i mars och STS-115/ISS-12A den 23 maj och sedan blir det äntligen det vår tur.

 
 
Hälsningar

Christer Fuglesang
 
 

Videoklipp nr 1 (Storlek: 2,51 MB, AVI.fil ) quickkamera Se det i Quicktime
Videoklipp nr 2  (Storlek: 3,97 MB AVI.fil ) quickkameraSe det i Quicktime
 

QT-logo  Ladda ner QuickTime.

 

Senast uppdaterad: 4 juni 2009