Nyhetsbrev nr 37

Washington DC, 5/5, 2005

Hej vänner!                                                           

Det är lustigt hur saker och ting kan vridas till på underliga sätt! I fredags (29/4) så beslöt NASA att skjuta på ”nypremiären” för rymdfärjan från maj till mitten av juli, med 13 juli som måldatum. I samband med det förskjuts också min flygning och det nya ”inte-före” datum som är föreslaget, men ännu inte beslutat, är 23 april nästa år. Att den fullt naturliga förskjutningen av mitt startdatum blev en nyhet i svenska medier med en del mycket underliga tidningsrubriker kändes märkligt.

När jag skrev senast så såg det fortfarande ljust ut för uppskjutning i maj, men de sista veckorna blev det mer och mer klart att det fanns kvarstående frågor om huruvida alla risker för nedfallande saker från den yttre tanken hade eliminerats, eller åtminstone gjorts acceptabelt små. Framförallt var det isbildning som man oroades över. Problemet påvisades vid ett tankningstest som genomfördes i mitten av april. Risken fanns att isbitar skulle skakas loss under uppfärden och slå hål på värmeskölden. Det fanns ytterligare ett par oklarheter som man inte heller hunnit studera färdigt. Rymdfärjan Discovery, samma som vi ska flyga med nästa år, rullades ut till startplattan i början av april men troligen kommer den nu att rullas tillbaka. Några olika lösningar på isbildningsproblemet diskuteras och huvudkandidaten verkar vara att man sätter på el-värmare där det fanns risk för is. Om det går bra så kommer vi att kunna se rymdfärjan ta av mot skyarna i andra halvan av juli: ”startfönstret” sträcker sig från 13:e till 31:a juli. De följande flygningarnas tidigaste möjliga startdatum föreslås bli 9/9 för STS-121, 16/2 2006 för STS-115 och som sagt 23/4 för STS-116.

 Det är nu helt klart, påskrivet och offentliggjort att ESA:s Thomas Reiter åker med STS-121 till Internationella rymdstationen ISS. Enligt avtalet ska han stanna där tills vi kommer dit med STS-116 eller tills nästa Soyuz-kapsel återvänder. Med förra veckans försening av rymdfärjorna så betyder det nog den Soyuz som f.n. planeras att komma tillbaka 1:a april 2006. Synd, tycker jag, ty det hade varit väldigt kul att träffa min gamle gode vän Thomas uppe i rymden.

Den 11 april påbörjades vår besättningsträning officiellt – men Beamer som sedan länge varit djupt involverad i möten och kommittéer angående rymdfärjans många säkerhetsfrågor har knappt kunnat ägna sig åt något annat sedan dess. Idag är vi dock hela besättningen i Washington DC för ett par stora PR-evenemang. Den största var en årlig ”rymddag” på National Air and Space Museum som i första hand riktar sig till skolbarn. På förmiddagen var runt ett tusen skolbarn inbjudna till att lyssna på John Glenn, den förste amerikanen i bana runt jorden, och gå runt bland intressanta rymd- och teknikaktiviteter insprängda mellan massor av spännande gamla flygplan och rymdfarkoster i ett par stora utställningssalar. Det var första gången den ”nya” STS-116 besättningen uppträdde tillsammans och dessutom med våra blåa flygoveraller.

Efter lunch så höll museet öppet hus för alla intresserade som ville komma och titta till sen kväll. Men vår besättning åkte vidare till Vita Huset, där vi mötte fler skolelever. Det var knappt ett hundra afro-amerikanska skolbarn i alla åldrar som blivit inbjudna för att bl.a. träffa oss under en timmes frågestund.

Barn på Space Day

Barn på Space Day
©NASA

Det var ett initiativ som presidenthustrun Laura Bush tagit. En sak som jag upptäckte var att det som kallas Vita Huset inte bara består av Vita Huset! Träffen med skolbarnen var i en byggnad bredvid det ”riktiga” Vita Huset. I och för sig också rätt gammal och fin, men ändå inte ”the real thing”. Våra guider var vänliga nog att ordna en liten specialtur för oss in i det riktiga huset. Vi var visserligen inte uppe och hälsade på presidenten i Ovala Rummet, men vi fick se de två undre våningarna där många statsmöten hålls. Rena museet, vilket det faktiskt också i viss mån är! I Europa skulle byggnaden knappas kallas för ”hus” utan snarare slott, men det var förmodligen inte riktigt politiskt korrekt i Förenta Staterna efter revolutionen mot den brittiska kronan.

Astronaut Joan Higginbotham och en ung besökare på Space Day

Astronaut Joan Higginbotham och en ung besökare på Space Day
©NASA

För två veckor sedan var jag i Sverige och pratade om rymdstationen och rymdfärder. Först i Lund på Akademiska Föreningen och sedan i Stockholm på Arlas årliga Guldko-gala. Arla har i samarbete med NASA utvecklat en yoghurt som nu kan beställas av rymdfarare till deras menyer. De första portionerna är redan ombord på ISS och i alla fall jag kommer att ta med mig några på min rymdfärjetur. I Washington passade jag också på att besöka svenska ambassaden och gjorde en genomgång om min förestående flygning.

Christer Fuglesang och Kajsa Ohlson från Arla

Jag och Kajsa Ohlson, utvecklingsansvarig på Arla
©C.Fuglesang

John Glenn

John Glenn
©NASA

Jag nämnde tidigare John Glenn. Han som snart är 84 år gammal, född 1921, verkar fortfarande vara i god form. Han flög första gången 1962 och fick sedan vänta i 36 år innan han som senator fick en andra rymdfärd på rymdfärjan Discovery med STS-95 år 1998 vid 77 års ålder. Därmed är han också den äldsta människan som någonsin varit i rymden. Den näst äldsta är Story Musgrave som var 61 när han gjorde sin femte flygning 1996. Det här fick mig att tänka på John Young, som ju bara är 74 år ung och som jag skrev om att han gick i pension vid årsskiftet. Men det verkar bara ha varit på pappret! I alla fall så har han fortsatt komma på astronautkontorets måndagsmorgonmöten och som vanligt alltid har han ett par intressanta eller kloka kommentarer, framförallt angående säkerhetsaspekter. Rymden lockar och inspirerar, både unga och gamla och för gammal - det blir man aldrig!

Glada hälsningar,

Christer Fuglesang 

Senast uppdaterad: 22 juni 2009